Rio+20

Tillsammans / Fältbiologen nr 4/2011

För 20 år sedan tog ledare och representanter för hundratals länder ut riktningen för FN:s arbete för hållbar utveckling. Resultatet blev bland annat Agenda 21. Men någonstans stannade FN:s arbete av. Kan Rio+20 bli en nystart för politikers och medborgares engagemang för hållbar utveckling?

  • Bild 1/1
Text: 
Kristin Axelsson

Rio de Janeiro, 20−22 juni 2012. Ledare och övriga representanter för FN:s medlemsländer samlas för konferensen Rio+20, som handlar om hållbar utveckling. Konferensen har två huvudteman: grön ekonomi inom ramen för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, samt det institutionella ramverket för hållbar utveckling.

Namnet Rio+20 kommer av att det hölls en liknande konferens på samma plats tjugo år tidigare, som nu följs upp. Målen är att utvärdera resultaten av tidigare möten och att lyfta fram nya utmaningar, men kanske framför allt att förnya det politiska engagemanget för hållbar utveckling. Utgången är ännu oviss.

December 2011. Förberedelserna för Rio+20 är igång. I Sverige har den lilla fjärilen Fältbiologerna börjat vifta med sina vingar i hopp om att orsaka en storm. En del skrattar kanske åt fjärilen, som inte tycks se att den bara lyckas förändra vindriktningen ytterst lokalt. Vad de inte ser är att runt om i världen har andra fjärilar börjat göra samma sak. Ungdomsorganisationer och andra ideella organisationer riktar fokus mot konferensen i Rio. De informerar, entusiasmerar och engagerar. Men varför engagerar sig folk i just denna konferens?  Vad hoppas man ska hända? Och vilken roll kan Fältbiologerna och andra ideella organisationer spela? För att finna svar på detta börjar vi med att resa nästan tjugo år tillbaka i tiden, till den plats där allt började.

 

Rio de Janeiro, 3−14 juni 1992. Repre­sentanter för 172 av världens länder, däribland statsöverhuvuden för 108 länder, har samlats för FN:s konferens om miljö och utveckling, även kallad Earth Summit. Konferensen är den dittills största i sitt slag. Fem år tidigare lanserades begreppet ”hållbar utveckling” på bred front genom FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid”, som kommit att kallas Brundtlandrapporten. Eftersom begreppet ännu inte är helt
etablerat har det inte valts som tema men under konferensen vinner principen om att beslut ska vara ekonomisk, socialt och miljömässigt hållbara gehör. Tre dokument antas: Riodeklarationen om miljö och hållbar utveckling, Agenda 21 och Skogsprinciperna. Även Klimatkonventionen (som har följts upp av COP-mötena) och Konventionen om biologisk mångfald ser dagens ljus och skrivs under av mer än 150 länder.

 

Ekot från historien klingar mellan bergen när världens länder åter samlas i Rio de Janeiro för att diskutera hållbar utveckling. Catarina Antikainen är en av de fältbiologer som engagerar sig i Rio+20 och hon berättar varför:

− Rio+20 har potential att bli en så stor grej. Det förra mötet uppmärksammades i hela världen och man kom fram till bra saker. Förhoppningen är att det ska hända igen. Det är människorna i världen som bestämmer hur stort mötet blir. Om det uppmärksammas kommer fler högt uppsatta personer att komma dit och det sätter press på politikerna att komma fram till något.

Tyvärr är förutsättningarna inte lika bra som 1992. Då fanns det utkast till dokument redan drygt ett år tidigare. Det finns det inte nu. Efter Earth Summit 1992 skapade FN Kommissionen för hållbar utveckling (CSD) som skulle följa upp Agenda 21. Under två år tittar CSD på ett visst antal kapitel i Agenda 21. Det första året diskuterar de förbättringsförslag och det andra året fattar de beslut.  Sedan går de vidare till nästa grupp av kapitel. Det var så det var tänkt i alla fall.

− Det här arbetet har failat totalt de senaste åren, konstaterar Catarina.

FN behöver hitta ett bättre sätt för att utveckla och utvärdera arbetet med hållbar utveckling. Det är bakgrunden till att ”det institutionella ramverket för hållbar utveckling” har valts som ett av huvudtemana för Rio+20. Catarina hoppas att mötet blir en nystart, både för arbetet med hållbar utveckling inom FN, men kanske framför allt för en bred diskussion i samhället. Hållbar utveckling behöver diskuteras ur många olika perspektiv – inte bara miljöperspektivet.

 

Johanna Salmi är fältbiolog och har under 2011 varit representant för LSU (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer) i FN:s kommission för hållbar utveckling. Hon skriver såhär på Supermiljöbloggen: ”Jag förvånas varje gång Rio+20 lyfts fram som en miljökonferens i olika sammanhang. Hållbar utveckling handlar om att väva samman ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv på olika frågor. Just denna syn, att lösningarna på problem inom olika områden hänger samman, är det som skiljer Rio+20 från en miljökonferens och extra utmärkande är temat om grön ekonomi.”

Bilden av att hållbar utveckling bara handlar om miljö har vuxit fram trots att definitionen i Brundtlandrapporten, ”en hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser våra behov idag utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”,  borde öppna för ett betydligt bredare tankesätt. Det hade man faktiskt redan 1992, när FN:s dagordning för det tjugoförsta århundradet (Agenda 21) klubbades igenom. Fattigdomsbekämpning, ökat inflytande för kvinnor och stärkande av ursprungsbefolkningars inflytande är exempel på sådant som tas upp.  Trots det är uppfattningen att Agenda 21 är ett rent miljödokument vanlig i Sverige. Det beror till stor del på att svenska myndigheter anser att det är inom miljöområdet som de svenska utmaningarna ligger.

Johanna Salmi lyfter fram RFSU som ett positivt exempel på en organisation utanför miljörörelsen som har valt att engagera sig inför Rio+20. De menar att sexualpolitik spelar en viktig roll i arbetet för hållbar utveckling och vill sprida sina tankar kring det. Förhoppningsvis kommer fler att inse att hållbar utveckling berör dem och haka på. För att bredda synen på hållbar utveckling är det viktigt att sådana frågor diskuteras av många olika personer i många olika sammanhang. Kanske är det sådana samtal och möten, och inte själva FN-konferensen, som är det viktiga.

– Det slutar inte vid Rio-mötet. Det är mycket större! I Rio kommer det att vara tusentals side-events. Det här är en möjlighet för folk att komma samman och knyta kontakter organisationer emellan, säger Catarina. Tiden före Rio+20 erbjuder också många sådana möjligheter. Det är framför allt där som Catarina kan se Fältbiologernas roll. Fältbiologernas internationella nätverk har börjat förbereda sig inför en sammankomst som sker på hemmaplan.

 

Stockholm, 23–25 april 2012.  Till minne av FN:s första miljökonferens, som hölls i Stockholm 1972, anordnas den internationella konferensen Stockholm+40. Temana är hållbara innovationer med fokus på miljöteknik, hållbar produktion och hållbar livsstil. Tanken är att föra samman beslutsfattare, näringsliv, civilsamhälle, forskare och ungdomar för en dialog inför Rio+20. Just att bjuda in näringslivet är något som frivilligorganisationer har tryckt på förr. Det ser alltså ut att bli verklighet.

Om Fältbiologerna får gehör för den åsikt de framfört är många ungdomar från olika skolor och föreningar, även sådana som inte sysslar med miljöfrågor, också inbjudna. Hur det blir är ännu ovisst. Säkert är att Fältbiologerna inte tänker låta Stockholm+40 passera obemärkt.

Det må vara sagt att en fjärils vingslag kan orsaka en storm, men när fjärilarna samlas är inga konferensanläggningar
stormsäkra.

Fler artiklar ur detta nummer
Sidan senast uppdaterad den 28 Dec 2011

Kommentarer (0)

Kommentera artikeln

Logga in
Fältbiologerna 2011 | Kontakta webmaster
RSS: Allt nytt | Kalendarium
Se mer av Fältbiologerna: