Odla utan plöjning

En levande landsbygd? / Fältbiologen nr 1/2013 /

I ungefär 5000 år har människan använt plogen som hjälp för att luckra jorden, vända ner skörderester och gödsel, ta bort ogräs och förbereda jorden för sådd. Men att vända på jorden är en av de största energikostnaderna i det svenska lantbruket. En kostnad i både pengar och koldioxidutsläpp.

  • Bild 1/1
Text: 
Sofie Karlsson och Liselott Evasdotter

I naturliga ekosystem, till exempel gräsmark och skog rörs marken inte om utan är ständigt bevuxen eller täckt av organiskt material. De manipulerade och rubbade ekosystemen inom det industriella jordbruket bygger i mångt på att jorden ständigt störs av olika slags jordbearbetning, sådd och skörd. Men också i det konventionella jordbruket finns det sätt att minska bearbetningen av åkermarken.

Denna form av alternativt odlingssystem kallas med ett samlingsnamn för reducerad bearbetning. Det innebär att jorden inte vänds, att plöjning inte görs varje år, att det görs färre överfarter med maskiner, att bearbetningen görs på ett mindre djup eller att det inte är någon bearbetning alls.

 

Josef Appell är driftsansvarig på Gård­stånga Nygård i Skåne. Gården har 1 000 hektar mark och på gården slutade de plöja 2006. Josef ser redan direkta effekter både på marken och på skörden.

– Vi började med ett plöjningsfritt odlingssystem av rent ekonomiska skäl men har med tiden sett en rad miljöfördelar. Dieselförbrukningen minskar, den bio­logiska aktiviteten ökar i jorden och koldioxid­utsläppen minskar från både traktorn och marken när vi inte bearbetar, säger han och fortsätter:

– När vi slutat bearbeta marken har den biologiska aktiviteten ökat dramatiskt. Numera sköter en stor maskpopulation jordbearbetningen. Maskarna gör gångar med vertikal struktur, det är samma väg som grödornas rötter tar. Detta innebär att vi får ett bättre rotsystem där växterna tar upp mer näringsämnen och vatten. Vi är i en positiv spiral där vi med mindre mängd insatser får ut mer skörd till en lägre miljöbelastning.

Maskinerna inom lantbruket blir tyngre och tyngre och ett utbrett problem är markpackning, det vill säga att jorden packas ihop så att strukturen förstörs och växtrötter, luft och vatten inte längre kan ta sig igenom jorden lika bra (se artikel på nästa sida). Plöjningen ger en bra struktur i det övre jordlagret, men under plogdjup finns risk att marken packas mer och mer. Ytterligare en idé med plöjningsfritt är att minska markpackningen genom att helt enkelt köra mindre på marken.

– Vi har också vidareutvecklat det plöjningsfria systemet med fasta körspår. Det innebär att vi med hjälp av GPS på traktorerna och tröskan kör i samma spår och med samma arbetsbredd på maskinerna. I vårt fall är det ett 9 meters-system där vi trafikerar endast 16 procent av markytan. Den största fördelen med fasta körspår är att vi inte heller bearbetar marken utan kan så direkt i stubben, säger Josef.

 

Jordbearbetningen var förr det enda sättet att reglera ogräsfloran, men alltsedan 1940-talet då bekämpningsmedel mot både ogräs och sjukdomar blev vanligare har reducerad bearbetning kunnat användas i större utsträckning. En ofta omdiskuterad sidoeffekt av reducerad bearbetning är att det riskerar att öka användningen av kemiska bekämpningsmedel. Men Josef Appell ser att de på Gårdstånga Nygård har kunnat dra ner på besprutningen jämfört med innan.

– Vi utnyttjar idag GPS-tekniken till att delavstänga sprutan vilket innebär att överlappning som ofta är 5–10 procent har minskat till en procent. Vi kommer också att prova att endast spruta mellan raderna i radsådda grödor som betor och raps och kunna spara cirka 50 procent. En effekt vi också ser är att när inte lika mycket örter och ogräs gror sedan vi slutat bearbeta jorden, kan vi också där minska på kemikalie­användningen.

Josef tror att reducerad bearbetning är ett system för framtiden och tycker att fler borde gå över till plöjningsfritt.

– Gården har inga speciella förutsättningar för det, utan det handlar mer om en mental omställning. Det handlar om att skaffa sig kunskap och våga satsa. Utan tvekan tror jag att vi är på rätt väg. 

Fler artiklar ur detta nummer
Sidan senast uppdaterad den 9 Apr 2013

Kommentarer (0)

Kommentera artikeln

Logga in
Fältbiologerna 2016 | Kontakta webmaster
RSS: Allt nytt | Kalendarium
Se mer av Fältbiologerna: