Vad dillar du om? Persilja!

Allvarligt talat / Fältbiologen nr 2/2016 /

Många lever i tron om att växterna bara är passiva statister i djurens värld. Detta kunde inte vara mer fel, då växterna i allra högsta grad är aktiva aktörer som formar sin omvärld efter eget behag och utnyttjar djuren för exempelvis pollination och fröspridning.

  • Hos fjällsippan kontrasterar de gula ståndarna skarpt mot de vita kronbladen. Hä
    Hos fjällsippan kontrasterar de gula ståndarna skarpt mot de vita kronbladen. Här har det lockat en fluga.
    Bild 1/3
  • Skunkkallan må vara knallgul, men förmedlar i första hand sitt budskap i luktfor
    Skunkkallan må vara knallgul, men förmedlar i första hand sitt budskap i luktform.
    Bild 2/3
  • Rött är en bra färg för växter som vill prata med fjärilar. Denna orkidé får bes
    Rött är en bra färg för växter som vill prata med fjärilar. Denna orkidé får besök av en sotnätfjäril.
    Bild 3/3
Text: 
Staffan Nilson, samt bilder

Växtblindhet är ett begrepp som det talas allt mer om. Det är lätt hänt att vi glömmer bort att växterna finns och allt de gör. Om vi blir visade en bild föreställande ett sött rådjurskid mitt i en fantastisk blomsteräng kommer de allra flesta att i första hand se rådjuret snarare än alla blommor. Detta är naturligt eftersom vi har lättare för att relatera till varelser som är djur precis som vi själva. Många lever dock i tron att växterna bara är passiva statister i djurens värld. Detta kunde inte vara mer fel, då växterna i allra högsta grad är aktiva aktörer som formar sin omvärld efter eget behag och utnyttjar djuren för exempelvis pollination och fröspridning. För att klara denna gigantiska uppgift är det helt avgörande att växterna kan kommunicera med såväl varandra som med djurvärlden. Har du aldrig märkt att blommorna pratar med dig? Då har du bara inte lyssnat tillräckligt noga!

Ett färgkodat budskap
Nå, låt oss ta det från början. Språk kan ta sig en mängd olika uttryck och är inte inskränkt till de luftburna ljudvågor som vi människor vanligen använder oss av. Den för oss mest uppenbara komponenten av blommornas språk är färgerna. Så är också färgerna till för att prata med just djur. En blommas färger säger väldigt mycket om hur den vill att pollineringen ska gå till. Vissa växter förlitar sig på att vinden för med sig dess pollen till en honblomma och struntar då högaktningsfullt i att förmedla något alls till oss. De har då små oansenliga blommor som vi knappt tänker på, och bland dessa hittar vi exempelvis gräsen och många av våra stora träd. Som motvikt till dessa tystlåtna enstöringar finns det också många översociala pratkvarnar vars blommor prunkar i pråliga färger. Alla har de något att säga. Blommor som vill locka nattflygande insekter är ofta vita. Vitt eller grönt går även hem för den som vill få påhälsning av skalbaggar. Gult, blått och rött är andra vanligt förekommande färger. Bin besöker gärna starkt färgade blommor i gult eller blått, medan blomflugor ofta känner sig manade av ljusare färger. Dagfjärilar föredrar rött och lila. Det är dock inte alltid som blommorna uppfattas på samma vis av insekterna som av oss. Vackert blodröd vallmo är i själva verket ultraviolett, för den som kan se denna färg. Förgätmigejerna och deras släktingar har ett smart sätt att förmedla när de är redo att ta emot gäster. Deras blommor ändrar nämligen färg. Innan de blivit färdigutvecklade är de röda, men genom förändringar i surhetsgraden skiftar de till blått när ”maten är klar”.

Förtrollande dofter och stinkande odörer
Alla har vi någon gång stoppat näsan djupt i en ros eller hyacint och luktat på dess sköna dofter. Också lukten används för att prata med oss djur. I praktiken utgörs lukt av kemiska molekyler som transporteras genom luften och tolkas av en receptor, som till exempel kan sitta i våra näsor eller på en insektsantenn. Vissa växter kan konsten att hålla tyst när det inte finns någon att prata med. Nattviolen har fått sitt namn av att den doftar fantastiskt på natten, men inte dagtid. Så är också denna skiftarbetande orkidé pollinerad av nattfjärilar. Varför prata när ingen lyssnar? Många växter har en söt doft som berättar att här finns det energirik nektar, vilket är precis vad bin, fjärilar och blomflugor vill ha. Även vi människor har en viss förkärlek för socker (milt sagt) och därför blir även vi tilltalade när vi råkar ”höra” hur blommorna lockar på bina. Men samtidigt finns det andra blommor som luktar rent ut sagt förfärligt. Vad är poängen med att lukta som en ruttnande köttbit? Jo, många flugor tycker att detta är det mest väldoftande som finns och kommer som flugor. Ett exempel på en stinkande växt är skunkkallan, en nordamerikansk växt som exempelvis finns att beskåda i Lunds Botaniska Trädgård.

Talande träd
Lukt är intressant eftersom det ger oss anledning att komma in på hur växterna kommunicerar med varandra, vilket någonstans känns som huvudpoängen med att ha ett språk. På 1980-talet kom det forskningsrapporter om ”talking trees”, som tydde på att träd kunde prata med varandra med hjälp av kemiska substanser. Just dessa studier blev senare ifrågasatta, men fortsatt forskning har visat att växter faktiskt kan kommunicera med luftburna partiklar. Såväl ekar som korn har visats sända ut gaser då de attackerats av fjärilslarver eller bladlöss. Grannarna som tar emot budskapet reagerar då genom att stärka sitt eget kemiska försvar.

April, april din dumma dill!
Precis som alla andra som har förmågan att prata slänger växter ur sig lögner lite då och då. Faktum är att en del blommor har en egen hedersplats på växtrikets ljugarbänk. Bara för att färg och doft likt reklam i bästa sändningstid på TV4 berättar hur fantastisk nektar just denna blomma erbjuder, behöver det inte vara värt mer än Sveaskogs ”frivilliga naturvårdsavsättningar”. Vissa blommor ägnar sig helt skrupelfritt åt falsk marknadsföring, och biet upptäcker allt för sent att det alls inte finns någon nektar som belöning. Det är lite av ett vågspel, eftersom risken finns att insekterna lär sig vilka blommor som de ska undvika. Mästarnas mästare när det gäller lurendrejeri hittar vi hos orkidé-släktet Ophrys. Dess blommor är ombildade till oigenkännlighet och lockar med något helt annat än nektar. En av arterna är biblomster. På engelska kallas den ibland för ”Happy Bee Orchid”, och visst ser blomman ut som en glad gubbe och formen påminner något om ett bi. Förstärkt med sexuella luktsignaler påstår sig biblomstret helt enkelt vara en bordell för bin, eller i vart fall en parningsvillig bihona.

Hur var det nu med Mozart?
Färger och lukter är väl gott och väl, men människofixerade som vi är har vi kanske svårt att tänka bort ljud när vi pratar om språk. Nu är ljud inte alls lika stort i växternas värld, men det finns tecken som tyder på att även växterna kan uppfatta denna dimension. Det är säkert många som har hört talas att klassisk musik, särskilt då Mozart, skulle vara bra för växterna och få dem att växa bättre. Faktum är att det finns åtskilliga studier som visar att all sorts musik underlättar groning och tillväxt hos växter. Frågan är bara hur det ska förklaras. Det är nog inte riktigt så att musiken gör växterna på extra bra humör eller så. Musik utgörs av rytmiskt upprepade ljudvågor och detta skulle kunna ha en stimulerande verkan. Sanningen är att forskarna inte vet, och det finns likaså studier som inte hittar dessa samband. Det finns även ”vetenskapliga” studier som visar på samband mellan växternas tillväxt och ”helande krafter”, så det är viktigt att komma ihåg att det mesta går att bevisa med statistik. Det är de bakomliggande orsakerna som är riktigt intressanta, och där har forskarna ännu mycket att göra. Klart är att växternas kommunikation ännu bär på många hemligheter som återstår att avslöja.

Spring, människorna kommer!
Nu har vi alltså fått inblick i växternas rika språk. Som avslutning kan det då vara på sin plats att fundera över vad växterna egentligen säger när vi människor drar fram. Vad är den 200-åriga granens sista ord när motorsågen kapar den vid fotknölarna? Vad säger blåklinten och vallmon i åkern när de får sin dusch av dödliga bekämpningsmedel? Eller ängsblommorna när de av jägarna stödutfodrade vildsvinen vänder upp och ner på allt och alla i sin jakt på ätbarheter. Säger de till sina grannar att fly för sina liv eller ber de kanske oss att ta det lite mer varsamt?

Fler artiklar ur detta nummer
Sidan senast uppdaterad den 10 Sep 2016

Kommentarer (0)

Kommentera artikeln

Logga in
Fältbiologerna 2016 | Kontakta webmaster
RSS: Allt nytt | Kalendarium
Se mer av Fältbiologerna: