Vattenfall – det kolsvarta elbolaget

Detaljerna säger allt / Fältbiologen nr 4/2007 /

Som svensk medborgare är Du delägare i ett företag med brunkolbrytning, kolkraftverk, kärnkraft som havererar och en bolagsledning som utpekats som inkompetent och full av fiffel. Dessutom utspelar sig det hela inte ens i det här landet. Det statsägda bolaget Vattenfall har blivit något av en skam för Sverige i Tyskland.

  • Bild 1/1
Text: 
Jennie Wadman och John Green

Bara namnet Vattenfall antyder en miljöprofil som företaget också skyltar mycket med. Men när fossila bränslen står för 45 procent av den producerade elen (Vattenfall 2006, s.8) och enorma satsningar görs på att bygga nya kolkraftverk så kan verksamheten kallas för allt annat än klimatvänlig. I Tyskland är elproduktionen till 87% procent inriktad på användandet av fossila bränslen (Vattenfall 2006, s.122).

För att kunna fortgå med kolkraften så måste ny brunkol brytas kontinuerligt. Brytningen kostar varje år flera byars nedläggning. Omkring 80 byar har vid det här laget försvunnit på grund av Vattenfalls brunkolsbrytning. På det här sättet så försvinner värdefulla natur- och kulturlandskap i bland annat Brandenburgregionen. Senast var det Natura 2000-reservat och byn Horno kring Lacomasjöarna som fick betala priset för tysk kolkraftsproduktion. Trots ett stort motstånd från lokalbefolkning och miljöorganisationer så valde Vattenfall att expropriera marken och bryta kolen, men inte utan att polisen var tvungen att med våld föra bort de människor som ockuperat området i protest mot att det skulle förstöras.

 

När det gäller koldioxidutsläpp finns det inget värre fossilt bränsle än brunkol – utsläppen är nästan tre gånger högre än för t.ex. naturgas. Vattenfall har de senaste åren försökt hantera detta faktum med att starta ett projekt där man satsar på att bygga kolkraft som enligt bolaget självt inte kommer att släppa ut någon koldioxid. Något som än så länge inte blivit vetenskapligt rumsrent då effektiviteten i att kyla ner koldioxiden från förbränningen, avskilja och göra den flytande ifrågasatts. Kostnaderna är ofantliga och bara den första testanläggningen i Schwarze Pumpe i östra Tyskland beräknas kosta kring 600 miljoner SEK enligt bolaget själv (Vattenfall 2006, s.4)

När Vattenfall ifjol satte i gång bygget av sitt koldioxidfria kraftverk var förbundskanslern Angela Merkel på plats och tog det första spadtaget. Ett halvår senare utnämnde hon Vattenfalls koncernchef Lars G -Josefsson till en av sina två rådgivare i klimatfrågor.

”Sedan december 2006 har jag förmånen att få vara den tyska förbundskanslern Angela Merkels rådgivare i klimatfrågor.” Lars G Josefsson (Vattenfall 2006, s.8)

 

Det konsekventa användandet av fossila bränslen och brunkolsbrytning tillsammans med ett innehav i tysk kärnkraft och en kärnkraftsolycka i juni i år har gett företaget så dåligt rykte att 200000 kunder lämnat Vattenfall under 2007.

Vattenfall har reagerat mot trenden genom att bedriva en kampanj av oanade mått, speciellt i städer som Hamburg och Berlin. Hela bussar är draperade med bolagets reklam på utsidan, flygblad delas dagligen ut i tunnelbanan och nyligen har Vattenfall skaffat sig ett tillstånd för att bedriva verksamhet kring klimatfrågor på 30 skolor i Hamburg – där företagets egna verksamhet med brunkol aldrig diskuteras. För att ett företag ska få gå ut i skolor krävs ett speciellt tillstånd, något som Vattenfall lyckats få. Det är alltså inte alla som har något emot att företaget bedriver en så stor verksamhet med kolkraft i landet. Tvärtom så har många politiker en mycket god relation till företaget, något som gör det ännu svårare för det motstånd som finns att få igenom en förändring.

 

Dubbelspelet från svenska staten kan inte bli mycket tydligare: Samtidigt som regeringen säger sig driva en klimatvänlig politik så satsar statens företag stort på kolkraft utomlands – vilket inbringade en vinst på 13 miljarder 2006 (Vattenfall 2006, s.118). Vattenfall har själv som uttalad policy att ständigt fortsätta att växa som företag och att det ska sätta lönsamheten i första rummet. En ansvarslöshet som alla svenska medborgare är en del av och ser ut att förbli ett bra tag framöver.

Fler artiklar ur detta nummer
Sidan senast uppdaterad den 5 Nov 2012

Kommentarer (0)

Kommentera artikeln

Logga in
Fältbiologerna 2016 | Kontakta webmaster
RSS: Allt nytt | Kalendarium
Se mer av Fältbiologerna: